VIAREDS NATUR- & HEMBYGDSFÖRENING
Sladderposten
Sladderposten är ett medlemsblad som kommer ut lite då och då. Här kan du ladda ned dem som PDF-filer.
Ryssnässtugan
Ryssnässtugan, som hembygdsföreningen benämner den, är ursprungligen en jordkällare som tillhörde gården som tidigare låg här.
Den uppfördes på 1890-talet och var den första byggnaden på ”andra sidan vägen”. 1871 var det laga skifte i Ryssnäs och gårdarna som dessförinnan låg vi den nuvarande släktstenen ca 200 meter västerut, fick flyttas isär för att få sammanhängande jordbruksarealer.
Denna gård kallades då allmänt för ”Baddarns gård” efter ägare *1838 Johannes Eliasson vars far en baddare på att köra krok efter oxen, i sin tidiga ungdom. Han ärvde således öknamnet efter sin far. Gården hade då varit i samma släkt sedan 1600-talet.
”Baddarn” var en mycket uppskattad person som både hade god skriv- och läsfömåga vilket inte var särskilt vanligt vid denna tid.
Han utförde bouppteckningar och skrev avtal av skilda slag för de boende i trakten. Jordbruket blev dock en aning lidande av allt pappersarbetet som inte var särskilt lönsamt. Han var dålig på att fakturera sina kunder sades det.
1890 hamnar gården under exekutiv auktion och säljes, men den förre ägaren får bo kvar på gården till dagen före julafton 1892 då han vräks. Hans barn köper då en jordbruksfastighet på Gässlösa där han bor kvar till sin död 1906. Det gamla bostadshuset revs i början av 1900-talet.
Huset var byggt av timmer, brädfodrat, täckt med bräder spån och tegel, 35 fot långt, 14 fot högt till åsen och 20 fot brett i tvenne våningar indelad till stuga, kök och förstuga i nedre botten samt tvenne rum ovanpå. Huset har 4 eldstäder, tapeter i stugan, allt uti till ett bristfälligt skick.
Detta hus var beläget snett emot jordkällaren på den nuvarande parkeringen. 1892 inflyttar en ny ägare på gården *1863 Johannes Andersson. Omkring 1899 byggs ett nytt bostadshus jämte den några år tidigare byggda jordkällaren.
Johannes, som byggde Ryssnässkolan 1915, bodde kvar i det nya huset till sin död 1934 med sin familj. Därefter beboddes huset permanent av hans barn fram till 1973. Omkring 1975 revs huset ned men ladugården fanns kvar tills vintern därpå.
Den omnämnda jordkällaren har varit ett utmärkt förvaringsutrymme för gårdens grödor under all verksam tid. Den har också tjänstgjort som likrum när ägarens hustru dog 1925 och sedemera när han själv dog 1939. På den tiden var det vanligt att de döda på landsbygden fick förvaras i hemmen "tills tjälen hade försvunnit" - som de sa förr. Ovanför jordkällaren fanns ett förråd som användes för diverse ändamål.
Johannes son, *1904 Gustav som blir slöjdlärare, försökte i sin ungdom på 1920-talet att påverka sin far till att höja våningshöjden på övervåningen och anlägga en snickarverkstad, men fadern var kallsinnig till förslaget.
Jordkällaren som idag tillhör Borås Stad har arrenderats av Viareds Natur- och Hembygdsförening sedan 1980-talet.
Hembygdsföreningen har också helt ideellt skött om och vårdat både hus och omkringliggande gräsytor på ett ansvarsfullt sätt för att bevara en del av detta kulturella området, som omnämndes redan 1432.
Smedjan
Smedjan är troligen det gamla "Olatorpet" som byggdes 1832. Torpet var beläget på den plats som sedermera blev Vireds "gamla flygfält". Omkring 1870 flyttades torpet till Simon Henrikssons mark, och blev "Smedjan".
På bilden från 1928 kan man se vägen framför Smedjan som leder ned till Bosjön. Vägen har funnits sedan tidigt 1800-tal. På 1940-talet var byggnaden på väg att antändas då några av traktens småkillar var ute och luntade gräs på våren. Smedjan var i bruk fram till 1950-talet.
På 1990-talet restaurerades byggnaden och idag dag användes den av Viareds Natur- och Hembygsförening som också idiellt vårdar den, och dess omginving.
